Ett fall för CSI
Vi har ett lik i trädgården! Häromdagen harvade jag vidare med mitt grävande för att bereda plats åt ännu en körsbärsbuske. (Ja, jag har nu helt på egen hand grävt upp och flyttat 14, säger fjorton!, röda vinbärsbuskar, 5 krusbärsbuskar och dito antal körsbärsbuskar samt nyanlagt 4 kvadratmeter jordgubbsland. Varva detta arbete med lagoma doser vedhuggning och ett och annat pass kartongbärande och ni inser raskt att tanten börjar få muskler. Gyminrättningar, släng er i väggen, allt som behövs är en igenvuxen trädgård! Men nu avvek jag visst från ämnet igen...) När man gräver ser man en hel del jord, det blir liksom oundvikligt, man står där och blinkar bakom svettdropparna, bligar ner i myllan och lär så att säga känna jordens beskaffenhet. Man märker snart om något inte stämmer. Detta var vad som inträffade. Helt plötsligt låg något i jorden som inte hörde hemma där. Tog upp föremålet, kände på tyngden, och konstaterade att det nog var en benbit. Ja, jo, sånt kan ju ligga i jorden. Tänkte inte mer på det. Tog några spadtag till och där, där var något större. Petade lite, och så: Jag stirrade in i en käke med tänder! Den flinade tillbaka. Jösses! Ett lik! Här? Vem är ihjälslagen? Var mormor mördare? Vilka hemska historier ruvar släkten på? Vad gör man? Jo, man petar lite till och andas ut, konstaterar att det nog trots allt inte är en människa. Gaddarna är för stora. En häst då? Pålle? Norma? Blacken? En ko? Eller - jag vet - en MAMMUT! Jag vill gärna tro att det är en mammut. En ullhårig en, som gått och betat häromkring någon gång för årtusenden sedan. Det skulle liksom skänka lite extra pastoralt skimmer över omgivningarna. Och sätta fart på fantasin.
Någon som är bra på osteologi därute?
11 kommentarer:
Spännande...du får nog ta kontakt med Naturhistoriska riksmuseet...skicka en bild. Kommer absolut att följa utveckligen här...
Hej Slottsträdgårdsmästaren och välkommen hit! Nu har jag googlat runt på diverse djurtänder och måste nog tyvärr anse att det är delar av en Pålle som jag har hittat. En mammut vore mycket roligare!
...det ligger en häst begraven här. Sanna mina ord!
U:s kommentar är ju otroligt klartänkt!
Jamenvisst, svärmor, han är riktigt skarpsinnig pojken!
En Pålle? Ingen mammut? Hmmm.. Kan pållen ha blitt tagen av Slentbjenn iallafall? Kanske kan tota ihop en historia för framtida generationer?
Utmärkt Råsa! Slentbjenn måste naturligtvis ha varit framme. Hugaligen! Tål att spinnas vidare på. (Om det nu inte är en mammut iallafall. Säker kan man ju inte vara...)
Åhhh...jag vill veta! Kanske är det en papput? ;) jag har grävt två blomsterland idag, men hittade inget annat än en stor myrstack med ägg...inga tänder eller skelett..*kram*
Ja tänk, fröken k, tänk om det är en hittills helt okänd varelse som nu dykt upp i fragment, t.ex. en en jämtländsk papput??? Roligt att du har blomsterland att gräva i, men myrbon tycker jag är läskigt! Det är så hiskeligt många ägg och det kryllar överallt...
Okej, jag hade tänkt skriva nåt kul om mammutar och andra konstiga djur men jag ser att allt redan blivit skrivet, så jag tar fasta på en annan avdelning i inlägget..
Imponerande grävning!
Och vilken J-A busksamling!! :-O
Blir GRÖN av avund här borta i BRUNflo!
Och kom ihåg; det är COOLT med muskler! ;-)
(och btw; tack för lyckönskandet i min blogg!! ;-D)
Hella, just nu blir jag kräkfärdig bara av att tänka på grävning... Fast jag är rackarns nöjd med resultatet, både vad gäller själva trädgården och på muskelfronten ;)
Jag har förresten bott i Brunflo en gång. För hundra år sedan sådär...
Skicka en kommentar