Lapphandskar över min trädgård och en Raket med nya tillbehör

Hopklumpade snöflingor faller över min trädgård, lapphandskar, stora som dasslock, eller vad man nu har sinne för för liknelser. Vi är i mitten av maj månad. Lapphandskesnö i mitten av maj är inte upplyftande. Ännu har jag inte hittat tillbaka till jämtlänningens välbehövliga tålamod när det gäller trädgårdens vårbruk. Tittar ut över jordhögar och brungräs och känner viss saknad, längtan efter min lavendeldoftande koloniträdgård därnere i södern. Vid den här tiden blommade jordgubbarna och alla frösådder var utplanterade. Här får vi vänta ett tag till. Tålamod lär vara en dygd.

Till dagens glädjeämnen hör timmerjiggens ankomst. Timmerjiggen ska monteras på den gamla Raketen, eller möjligen på någon av raketens yngre släktingar, och tillsammans ska de användas till att såga lärkvirke, iallafall till ett försök att såga lärkvirke... Raketen har rotats fram ur lagårdsbråtet och dammats av. Det är en präktig motorsåg, en Jonsered, med högst aktningsvärd ålder, inköpt på Centralföreningen år 1961 för 1265 riksdaler, på avbetalning. 1265 kronor måste ha varit en förmögenhet på den tiden, en tid då säkerhetstänkandet ännu inte förekom inom skogsbruket. Raketen saknar därför alla typer av säkerhetsdetaljer som kastskydd och kedjestopp. Väger gör den också. Mycket. 11,2 kilogram närmare bestämt. Det krävs muskler i mängd för att orka hantera den vikten en hel dag. Dagens motorsågar väger en tredjedel eller mindre och kostar inte så väldigt mycket mera. För under 5000 kronor får man en stor sak, för 2000 kronor en mer behändig en. Raketen startar fortfarande snällt, den smällde igång på tredje draget efter ett antal år i stilla pension. Nu puttrar den lydigt på i jämn takt, men använda den i skogen är inte att tänka på. Hiskelig är den och vibrerar gör den som en rejäl borrhammare, även om den låter gott. Möjligen, kanske, kan den få göra tjänst tillsammans med timmerjiggen. Lite lärkvirke vore fint att få. Eller hur? Lärkvirke är bra att ha!