Källaren - vår räddare i snålblåsten

Det finns dagar då min man är mindre lycklig över det Jämtländska vädret. Det Jämtländska vädret är, för den som händelsevis inte redan visste det, tämligen nyckfullt och ombytligt. Ostadigt, skulle man kunna säga. Rätt som det regnar kommer det en skur... Eller, hur var det nu? Gassande värme kan i en hast förbytas till snålblåst och kyla. Sedan kan det växla tillbaka till varmt igen. Tio gånger per dag. Man vänjer sig. Har fördrag med vinden som sticker i ögonen. Det blir ju snart bättre igen. Min man har inte kommit dithän än. Han njuter och hänförs av soliga dagar men blir ack så besviken när västan hälsar på. Vilket den gör titt som tätt. Då kommer han rödnäst in och fäller kort och tydligt följande kommentar: Jävla blåshål!. Då är det fint att kunna leda ner honom i källaren och ställa honom framför fräsen, låta honom drömma sig bort bland metallspån och oljedimma - och genast blir han så nöjd med vår flytt till avkrokarnas avkrok igen. Prisad vare källaren och dess på maskinfötter ståendes metallkolosser!