Streten
Som den ansvarskännande hustru jag är försöker jag förse min käre make med grundläggande kännedom om det mer vardagliga jämtländska språket. Allt för att göra hans integration i denna för honom mycket nordliga och exotiska utpost så skonsam och lite förvirrande som möjligt. Jag försöker lära honom sådant som att "de e grett e schlag", "han e grej" och "hu e sinnu". Att vi har "pera i perlanne", att vi har "ven i vebua" och att "kuse" inte är en häst. Vid det här laget tar han mig inte längre på allvar. Han tror uppriktigt att jag numera driver med honom. Folk kan inte prata med så underliga ord! Så var det med "streten". "Ha du nån stret?" har jag frågat ibland när vi hållit på med våra elinstallationer, ja inga allvarliga slag utan bara sånt vi kan göra själva. Han vet numera att jag menar strömmen när jag säger streten, fast han trodde länge det var bluff och båg, ett hopkok av yrpannan till hustru, inte något som annorstädes brukades. Fel. Det hände sig att yrpannan till hustru härförleden gick och köpte sig 220 kilo snickerikombi. För en sådan måste man ju ha. Men det är inte något man ställer in i finrummet, nej den får bo i fjöset. Hur den kom in där är en helt egen historia enär fjösdöra är en och en halv meter hög och en meter bred, samtidigt som den behjälpliga maken är två meter lång och snickerikombin en meter och trettio centimeter bred. Förstår ni? Som bäddat för problem. Men nu var det inte om detta vi skulle orda. Nej. Det var streten. Snickerikombin vill ha trefasström, vilket föralldel fanns i fjöset, men si, kontakten var av anno dazumal och ej tillrådlig att använda. (Jag kan raskt lugna oroliga läsare med att själva elledningarna däremot är i mycket gott skick och inte utgör något omedelbart hot om fara.) Vad göra? Jo man ringer på "elektriiikern"! Vi har snabb service här på landet, han dök upp inom några timmar, en riktigt bullrig, stor och skäggig en. Jobbade och pulade inne i mörkret, raskt gick det och slutligen klev han ut, ut i ljuset, och fällde orden. "Jaha, nu ere grett me streten!" Stackars U höll på att krevera. Det ryckte i hela kroppen och anletsdragen for runt i underliga grimaser. Han lyckades dock hålla sig tills elektriiikern farit. Då kom explosionen. "Han sa streten, han sa streten, han sa streten!!!!" U bröt ihop på marken.
Jag har nu skickat honom söderut, på en veckas vilokur hos svärmor.
12 kommentarer:
Hahhahha..eftersom mina föräldrar fortfarande ibland pratar jämtlänska så förstår jag U, vissa ord förstår jag inte alls! Andra skrattar man lite lustigt åt och kan inte förstå att det verkligen betyder något *s*..
Inte ens jag som är uppväxt i Jämtland förstår alltid allt som sägs på jämtska, fröken k! :)
Hahaha, åååå... jag hade nästan glömt bort streten! :) Jag brukar sällan jamska till vardags, utom vissa ord (då jag är en fryslort och det oftast är kallt på kontoret brukar jag gnälla ut "men je frys som e snauklöffht filfras!"), men jag önskar faktiskt att jag kunde mer jamska. Kanske får jag gå en kurs hos dig?
En "snauklöffht filfras"...!!!!
SÅ kan det väl ändå inte heta!!?
Tacka vet jag "Va raspar skorpan?" eller t.ex. "Tjenare nåra stycken, ska vi dra å svulla?"
Hahaha, Råsa, den var bra! Ska lägga det på minnet. Jag har också glömt massor av jämtska efter alla år i "exil"...
U kan få lära sig en lite enklare mening som till och med en stockholmare skulle kunna klara av ;) Den kan användas i samma situation som Råsas: "Je frys så je rys, de drar som i e hagahörn!" (Fast U har ju gått och blivit acklimatiserad och förbjuder numera eldning i kaminen om det är varmare än 17 grader i sovrummet...)
"Streten" kände jag till, fast jag är sörlänning. Ja, jag är född och uppvuxen i västra Medelpad, vet du.
...men jag hade en lumparkompis från Aschen (Alsen). Muttrade han nåt bakom ratten på folkabussen. "Va sa du?" sa jag. "Schläftida" Jag fattade nada trots att han försökt ännu en gång. Då gjorde fanskapet en handbromsvändning. Vi skrek rakt ut, och när bussen slutat snurra vände han sig om och sa, på överdrivet tydlig rikssvenska: "D-e-t ä-r h-a-l-t i-d-a-g." Ridå, typ.
U: Hahah, jodå, jag reagerade precis som du på Filfras. Det borde vara ett ihopslagningsord för fil och flingor (alternativt Havrefras), men nejdå, Filfras betyder järv. Och man kan gott och väl tänka sig att en snaggad järv lär frysa baken av sig på vintern.
Men man kan väl inte säga "Tjenare nåra stycken"? Det låter helknas! >)
Hoppas du hade en trevlig vistelse söderöver. (Heja södern, där är det grönt och fint... sommar!)
Klarakajsa: Bra :) Jag brukar läsa Jamska från A till Ö, men jag har glömt vem som är författare till den. Men den är bra. Många mer eller mindre användbara ord och en hel del grammatik också.
benga: Dä gick ä fät ä brä ä gät öve Äschnvä'n å skät
Benga: Grannen har kollat ordet "streten" i sin "Orlboka" för att se varifrån det kommer, men det stod naturligtvis inte. Det tycks vara ett ord med ganska stor utbredning ändå, som många förstår, till och med i Medelpad!
Kan inte annat än att fnittra förnöjt åt inlägg nummer två...
Råsa: Tack för boktipset och ytterligare en dråplig mening! Ska kolla om boken går att få tag på. Orlboka som jag nämnde ovan är tyvärr slut på förlaget, annars skulle jag vilja ha den också.
Om vi skulle vara etymologiska en stund, så tror jag ordet "stret" helt enkelt är en förkortning av "elektricitet", eller förenkling, eller en kombination av elektricitet och "ström". Vet att farsan (lanthandlare i Kölsillre, salig i åminnelse)ibland sa "elektricistret", men det var ju han det.
Råsa: Fin ramsa! De spar man.
Aha Benga, du är inne på samma tankegångar som jag angående "stretens" uppkomst, och då måste det ju vara rätt! "Elektricistret" ligger bra i munnen tycker jag.
Skicka en kommentar