Kokboken och korvkakan
Jag har övertagit en av min mors kokböcker från femtiotalet. En sådan där grundläggande vardagskokbok med sida upp och sida ner med präktiga maträtter, och en och annan bild i svartvitt. Det finns ett par blad med färgbilder också, på inlagd sill, små aptitretande smörgåsar med allehanda pålägg samt, inte minst, på "'Hamburgers', bestående av ett mjukt småfranska med en pannbiff, en gurk- och en lökskiva, passar både som snabblunch och till vickning." Jag har inget minne av att min mor någonsin gjorde "Hamburgers". Däremot var "Parisare" något som hastades ihop ibland kvällstid. Annars får vi från bokens början lära oss att koka både Vattgröt, Vetemjölsvälling och Makaroner efter prydliga och tidsberäknade recept. Här finns klassiker som Fiskpudding, Fläsklägg och Kokt tunga. (Hur många yngre hushåll kokar tunga numera??) Vissa av recepten är märkta med små blyertskryss. Jag känner igen att det är rätter som fanns på mitt barndoms middagsbord, några av dem mer eller mindre bortglömda vid det här laget. Som Korvkaka. (En slags leverpudding, om ni nu inte visste det.) Vi äter oss nu sakta igenom de bortglömda recepten. Idag stod just Korvkaka på menyn. Den beskådades med stor misstänksamhet av husets manlige invånare. (Husets fyrbenta invånare satt däremot bredvid och drägglade saligt och förhoppningsfullt.) Man kan säga att de första tuggorna intogs med viss försiktighet av herrn i huset, man kunde ana viss misstänksamhet inför den tydligen helt okända anrättningen. Men smaklökarna fattade galoppen (ja, det är ju lite sirap i...) och bad strax och ivrigt om mer. Det mesta gick åt. Inte mycket blev kvar till hunden. Korvkaka är inte dumt. Varför hade vi glömt bort den? Den gör sig dessutom bra efter ett arbetspass på vedbacken. Jag tror bestämt den får bli en av våra återkommande vardagsrätter. Länge leve korvkakan!
13 kommentarer:
Fiskpudding är helt underbart gott!! Liksom blodpudding och pölsa. Jag är konstig har jag fått konstaterat... :P Men jag skulle nog också gilla korvkaka, jag gillar det mesta som går att äta..det finns nog bara en sak jag inte äter dock och det är fläskkorv. (har föresten aldrig ätit tunga, så det vet jag inte om jag skulle äta)..
Korvkaka... Hi hi... Roligt ord.
Å, så gott!
Min mamma gjorde "leverkaka" när jag växte upp och jag har längtat efter den många gånger. Senare i livet och när jag kom till Stockholm fick jag veta att den också kallas "korvkaka". Jag minns att den serverades med lingonsylt och skirat smör, om jag inte minns fel! Min mamma gjorde också riktig pölsa med kalvkött och korngryn, jättegott!
Förresten, russin ska det vara!
Jag har en "Hemmets Kokbok" och där hittade jag receptet också.
Mums! Stackars U säger SE, som måste äta lever.
I mitt första inlägg trodde jag att det skulle vara lingonsylt med, där minns jag nog fel. Endast skirat smör!
Ja herregud... korvkaka... hahaha!
Tänkt vad konstiga saker dom åt förr i tiden! ;-)
Fröken k, gillar inte fläskkorv men allt annat?? Du ÄR lite konstig ;) Fläskkorv med rotmos som är så gott, med mycket senap till! Du måste prova göra korvkaka. Det är enkelt, bara att röra ihop ingredienser, hälla i en form och grädda i ugnen.
Svärmor måste också göra korvkaka igen. SE kan nog få ner den. Jag gillar inte heller hel lever just, i grytor och sånt, men malda leverbiffar och korvkaka är en helt annan sak! För någon vecka sedan gjorde vi leverbiffar och de blev också en favorit som kommer att komma i repris. Vi har alltid haft lingonsylt till korvkakan. Möjligen skirat smör också.
SixesAndSevens, visst är det ett lustigt ord, korvkaka! Undrar varför det kallas så? Möjligen är det samma smet som har använts till någon slags leverkorv, eller så.
Hella då, inte driva med gammalt folk! ;)
Å tänk också min mors blodpalt med vit sås och fläsk! Ungefär som pitepalt fast med blod! Även blodbröd (tunt bakat tunnbröd med blod) med vit sås och gott fläsk. (vit sås = bechamel). Mums, mums.
Jag ska testa korv/leverkaka på SE så småningom! Aldrig kunde jag väl tro att U skulle gilla dylik mat. Jag minns dock att jag gjorde leverstuvning när han var barn och det åt han med god aptit. Vad jag minns!
Aha, det svärmor kallar blodbröd måste vara vad vi kallar paltbröd, tunnbröd bakat på blod som sedan äts uppkokt, med vitsås och fläsk till. Sådant bakades här i gården efter slakten förr. Finns faktiskt att köpa i butikerna också. Kanske något att festa på om svärmor kommer på besök till sommaren? Har inte sett att den typen av paltbröd säljs i närheten av där svärmor bor.
Nej, jag har aldrig sett det i någon butik sedan jag flyttade från Norrland! Vad som finns är tjocka hålkakor av blod i vissa butiker. Inte alls samma sak!
Jo, visst vi kallade det också paltbröd och det som klickades ner i kokande vatten var blodpalt! Länge leve palten i alla dess former! Albert Wiksten skrev en bok som heter "Ådalens poesi" och där finns en berättelse som heter "Kams". Kams är också en sorts palt, nästan som pitepalt fast med annat mjöl.
En granne till oss bjöd ibland på nån slags kams när jag var barn. Med fläsk och messmörssås om jag inte minns fel, iallafall var det nog sånt inne i kamsen. Rätt gott faktiskt.
Jag förstår inte vad folk har emot leverbiff? Det är såå gott och det är en av mina favoriträtter. Palt är gudomligt och blodpuddig ligger också jättehögt på listan... Mina föräldrar kommer uppifrån men jag lever i mellansverige och här är det typ omöjligt att hitta palt :(
Pölsa tycker jag inte om, vet inte om jag vågat smaka ordentligt. Men ännu är jag liten så jag ska nog någon gång smaka det!
Hej Tonåring!
Kul med en yngre person med tycke för präktiga maträtter!
Norrlandspölsa borde finnas på affärerna hos er också. Det gör den iallafall i Stockholmsområdet. Prova den vetja! Gillar du palt och leverbiff borde du tycka om pölsa också... :)
Skicka en kommentar