Kokboken och korvkakan

Jag har övertagit en av min mors kokböcker från femtiotalet. En sådan där grundläggande vardagskokbok med sida upp och sida ner med präktiga maträtter, och en och annan bild i svartvitt. Det finns ett par blad med färgbilder också, på inlagd sill, små aptitretande smörgåsar med allehanda pålägg samt, inte minst, på "'Hamburgers', bestående av ett mjukt småfranska med en pannbiff, en gurk- och en lökskiva, passar både som snabblunch och till vickning." Jag har inget minne av att min mor någonsin gjorde "Hamburgers". Däremot var "Parisare" något som hastades ihop ibland kvällstid. Annars får vi från bokens början lära oss att koka både Vattgröt, Vetemjölsvälling och Makaroner efter prydliga och tidsberäknade recept. Här finns klassiker som Fiskpudding, Fläsklägg och Kokt tunga. (Hur många yngre hushåll kokar tunga numera??) Vissa av recepten är märkta med små blyertskryss. Jag känner igen att det är rätter som fanns på mitt barndoms middagsbord, några av dem mer eller mindre bortglömda vid det här laget. Som Korvkaka. (En slags leverpudding, om ni nu inte visste det.) Vi äter oss nu sakta igenom de bortglömda recepten. Idag stod just Korvkaka på menyn. Den beskådades med stor misstänksamhet av husets manlige invånare. (Husets fyrbenta invånare satt däremot bredvid och drägglade saligt och förhoppningsfullt.) Man kan säga att de första tuggorna intogs med viss försiktighet av herrn i huset, man kunde ana viss misstänksamhet inför den tydligen helt okända anrättningen. Men smaklökarna fattade galoppen (ja, det är ju lite sirap i...) och bad strax och ivrigt om mer. Det mesta gick åt. Inte mycket blev kvar till hunden. Korvkaka är inte dumt. Varför hade vi glömt bort den? Den gör sig dessutom bra efter ett arbetspass på vedbacken. Jag tror bestämt den får bli en av våra återkommande vardagsrätter. Länge leve korvkakan!