Dementi
Nu har jag utsatt min man för närmast grov ärekräkning. Ja, han är mycket förnärmad. Har hotat med total umgängesvägran, chokladförbud och kattkonfiskering. Han råkade läsa mitt förra inlägg här på bloggen.
Jag har väl inte varit med i nåt jävla pojkband heller!!!!, dånade genom huset.
Ojdå.
Det där är känsliga saker. Bara så att ni vet. Själv tycker jag ju att alla yngre män och gossar som spelar i band spelar i pojkband, men så är det naturligtvis INTE. Ordet pojkband är vikt för smörsångargrupper.... Sådana vill vi inte befatta oss med. Huvva! Ja, FYYYY för pojkband. Vid närmare diskussion lyckas vi faktisk inte hitta korrekt terminologi för det fenomen som jag ville beskriva: den grupp yngre människor, säg inom åldersintervallet 12 - 30 år, företrädesvis av manskön, som tillsammans tillbringade åtskilliga timmar, under den tidsperiod då de befann sig inom nämnda åldrsintervall, under det att med olika skicklighet och framgång hos de i gruppen ingående mansindividerna man samtidigt trakterade olika instrument med vald sammansättning för att ur dessa frambringa trycksvängningar med varierande frekvens inom luftmediet, med akt och mening att få dessa att sammansmälta till en harmonisk, eller för all del disharmonisk, enhet, eller vad vi i dagligt tal kallar musik. Det ska även påpekas att röstorganen kan användas för att alstra dessa trycksvängningar. Nu är det så att det är ytterst noga hur vi klassificerar ljudvågornas sammansättning innan vi kan benämna den här gruppen individer med korrekt terminologi. Om gruppen lyckas frambringa ljudvågor av mer smöraktig karaktär är det att definiera som ett pojkband. Då och ENDAST då! De i gruppen ingående individerna bör då ej heller åldersmässigt överstiga en ålder av 20 år utan forfarande befinna sig i det pubertala stadiet. På Wikipedia går det att läsa om pojkband. Kan man tänka sig termen garageband? Kanske, men vi känner inte att garageband är åldersmässigt begränsat, även om Wikipedia tycker det. Källarband? Musikgrupp? Hobbyband då? Inte det heller... Sedan blir det stopp. Kanske måste vi göra en liten omskrivning: "garagebandet som gubben var med i i sina yngre dagar"... HM. Det här verkar vara svåra saker. Lägger ner det hela. MIN man har hur som helst ALDRIG varit med i något pojkband. Så det så. Nu vet ni det.
De är rara i den åldern, tycker jag, oavsett om de ger upphov till smörsång eller hårdrock eller nåt annat mitt emellan, oavsett om de är 15, 25 eller 45, och troligen är de likadana även vid 125...
10 kommentarer:
Hej!
Svägerskan här.
Brodern var som sagt inte med i något pojkband! Han var med i ett band som spelade SYMFONISK ROCK, en styggelse som vissa män i hans generation kultade på ;-)
Och sedan vill jag upplysa om ngt mycket viktigt: Led Zep använde inga synthar. Det var de överlägset alldeles för coola för....
Kan fö varmt rekommendera skivan Raising Sand, som fd Zep-sångaren Robert Plant och gudabenådade bluegrasskvinnan Alison Krauss just släppt tillsammans. Och de kommer till Sthlm i maj. Och, ja, jag ska dit....
Rock-tant-syrran ;-)
Haha!Pojkband är också i min värld ett en klunga unga gossar som både sjunger och dansar precis så kletigt och smäktande sliskigt så en viss sorts unga flickor (jag hade en fas i mitt liv då jag lyssnade på NKOTB, Take That och East 17) och ofta också deras mödrar faller pladask. Men att hitta ett passande namn på de grupper av musicerande (eller försök till att skapa musik) unga pojkar/män är verkligen svårt. xy-band kanske? Kan förvisso missuppfattas om det uttalas fel (sy-band), men syftar faktiskt på det som gör en man till man. Det kanske räcker med y-band? Kan det månne slå som benämning? *funderar*
Jag förstår din karls förnärmelse över att associeras med pojkband men har man olika associationer till ett ord så har man. Samtidigt blir jag väääldigt nyfiken på hur han och hans ykromosombandmedlemmars musik faktiskt lät....
Synth. Det bådar gott då band som Kraftwerk, Genesis, The Cure, Deep Purple och Pink Floyd alla använt synthar med stor framgång... :)
Heja U!
Svägerskan: Åh, den där konserten vill jag också gå på!
*fnissar*...skönt att ha dig tillbaka här :)
Det här var ju roligt. Nästan som att säga ping-pong till "seriösa" bordtennisspelare eller moppe till den stolte MC-ägaren! Lätt provokation är ofta en källa till nöje... Kanske borde jag börja använda mig av ordet pojkband lite mer frekvent? Annars tycker jag Råsas y-band är lysande! Det får mig också att associera till y-front. Vissa av er är månne för unga för att ha blivit traumatiserade under y-fontsepoken. Den borde åtminstone delvis ha sammanfallit med min käre makes y-bandsperiod. Jag talar naturligtvis om de förhatliga y-frontskalsongerna. Förmodligen lanserade av "Rabiata kyskhetsbrigaden" eller liknande. Fullständigt avtändande kalsonger, företrädesvis tillverkade av frotté, i kräkvänliga färgkombinationer som beige tyg med bruna kanter och markerat Y, eller dito ljusblått med mörkblå detaljer. Brunt med orange förekom också. Den som sett ett par spinkiga yngligaben i lätt urtvättade y-frontskalsonger med förslappad resår glömmer det tyvärr aldrig. Men nu har jag visst spårat ur igen...
En gång när jag besökte en gymnasieaula där bandet ifråga skulle spela så fick jag höra på avstånd en strålande version av "Fever". Undrar vem som sjunger så bra tänkte jag? Det var U visade det sig! Grabben kunde ju sjunga också! Det hade han aldrig visat prov på hemma. (Nu kommer U att sucka)
Haha! Åh men klarakajsa, y-frontskalsongerna är moderna igen! :D De finns även i tjejversion..vad nu det ska vara bra för, men jag tror att själva y-et på dem bara är en dekor...
Om U och hans band ska ha konsert nån gång så säg till! :)
Jösses Råsa, modernt med y-front igen!? Törs inte tänka på vad det säger om samhället vi lever i...
Förövrigt har det omtalade numera gubb-bandet ändrat stil till något som mest kan liknas vid bonnläppsrock i amerikansk sydstatstappning, tror jag... (Undrar hur många tår jag trampar på nu??! ;)) Ja, man får ju inte höra så mycket av dem, så både jag och du Råsa får nog vara lika ovetande om hur de egentligen låter.
Svärmor får vara glad som åtminstone fick höra raringen sjunga i hans yngre dagar! :)
Ja stilmässigt är det sannerligen konstigt ställt med samhället (jag har med egna ögon sett en ung flicka strutta runt i näbbskor och mjukisbyxor).
När du säger så så tänker jag Molly Hatchet och Lynyrd Skynyrd! =) Det skulle räcka med ett blygsamt uppträdande i en samlingslokal ute i bygderna, sen kan de ju avancera uppåt till Hotell Plaza och sen Globen och Ullevi. Nåååh! Jag tänker fortsätta hoppas! Youtube är annars ett väldigt polulärt ställe för hobbymusiker att visa upp sig ;)
Nu måste jag erkänna en sak Råsa... Även jag kan ses pulsa omkring i näbbkängor! Mina är förstås en kvarleva från självaste 70-talet. Original! Och handsydda, gubevars. Jämtländskt hantverk. De är praktiska att pulsa ut till fjöset med när det drivit igen, högskaftade som de är. Fast jag skulle nog inte använda dem utanför tomtens gränser... Och några mjukisbyxor har jag inte!
Och jag håller helt med Råsa angående Globen etc. Må hoppet vara det sista som överger oss!
Skicka en kommentar