De små undren
Förra sommaren grävde jag ner två lavendeltuvor i en rabatt, för att se hur de skulle klara vintern. Vi bodde här som fritidsgäster då. I höstas skulle de arma tuvorna ha blivit övertäckta och skyddade för vintern. Men naturligtvis blev det inte så. Sedan kom vintern och den arma snö som föll blåste raskt bort just där lavendeln stod. Tuvorna blev dränkta av vatten och på sin höjd infrusna i is. Inga gynnsamma förhållanden för en lavendelbuske vad jag förstår. Någon har sagt att lavendel, sånt övervintrar inte här. "Här" innebär gränsen mellan växtzon 6 och 7. För de oinvigda kan jag berätta att Sveriges södra kust räknas som växtzon 1 och att zon 8 ligger uppåt fjället. Vårt klimat kan alltså anses vara ganska hårt och odlingsfientligt för medelhavsdivor som lavendel.
Häromdagen petade jag i rabatten för att se om där fanns något liv eller om allt var stendött. Då såg jag det: Det spirar i min lavendel! Det kommer nya skott i båda mina lavendelbuskar. Förmodligen hinner de inte växa särskilt mycket innan hösten kommer, men ändå. Bara att se att de överlevt, att det spritter i dem, gör gott. Det är inget andtagande överdåd, ingen prakt och ingen pompa, ingen lyskraft som pockar på, bara en obändig livskraft som i sig själv skänker inspiration och glädje.
Ibland är det de små små undren som lyser upp tillvaron.
3 kommentarer:
lavendel är underbart vackra, jag grävde upp en tuva hos mamma och tog med mig till mitt lilla nygjorda blomsterland. Jag hoppas verkligen att det hinner blomma i år. Min Katt gillar att tugga på lavendelblad, tydligen ganska rogivande även för katter.
Visst är det härligt att se att det tar sig, särkilt när man inte trodde det!?
Jag har ett liknande fall hemma hos mig.
Jag planterade nämligen en planta pepparmynta förra våren och den mådde tyvärr inte så bra där den stod även om det fanns ett par blad kvar på den.
Anledningen till dess sjukliga tillstånd var att mina katter tyckte att den rabatten var alldeles perfekt att använda som toalett...
MEN nu kommer den sig! Det växer så det knakar och jag är så lycklig! (och kan äntligen förlåta mina kära katter ;-))
Fröken k, visst är lavendel ljuvligt! Jag hoppas både din lavendel och lilla Sotis frodas och mår bra nu.
Hm, Hella, de där små älsklingarna kan allt ställa till det. De får ju lätt sina egna små idéer som de ihärdigt håller fast vid... Fast här hos mig för myntan en tynande tillvaro, trots att den inte har kattgödslats!
Skicka en kommentar