Allt medan månen går vakt över Venus

Förra veckan var kylslagen och höstkulen. Fuchsiorna fick sova inomhus om natten och fjällen vid vår horisont var åter bländande vintervita. Nu har de ömsat om till sommarfärg igen, om än med en del av vinterpälsen kvar. De ser lite tufsiga ut. På vår gård är det dock full sommar. Inget tvivel om den saken. Varmt, och smörbollar i sin präktigaste blom. Våra smörbollar lyser i fyra nyanser av gult, som små solar eller stjärnor mot en grönskande fond. De ersätter på något vis den lyskraft och fascination som vinterns hänförande stjärnhimmel bjuder på. Våra nätter här vid 63:e breddgraden är näst intill dagsljusklara nu, på himlen syns inte en enda stjärna. Molnobservationer och solens höjd över horisonten är väl det som vi tittar efter om näsan vänds uppåt en stund, över blomster och annan mer jordlig skönhet. Vår allra ljusstarkaste planet, Venus, kan man dock titta på. Venus syns så väl att vi kan se henne till och med på dagtid. Om vi ger oss tid till det, och vet vart vi ska titta. Just idag, närmare bestämt tjugo minuter över fyra i eftermiddag, är det lätt att hitta Venus på himlen, om molnen tillåter vill säga. Då passerar månen framför Venus. Den som hittar månen i söder på himlen kan se Venus som en lysande stjärna, fast det är en planet, strax till vänster om månen. Månen passerar sedan framför Venus som då skyms tills hon tittar fram igen till höger om månen, efter cirka en timme. Ett av himlens små skådespel i det lilla. Så plocka fram kikaren och gå ut och vänd näsan uppåt en stund!