Drakarnas tid

Apropå det här med tidningsformatet. Jag är förmodligen en dinosaurie. Uråldrig. Opraktisk och hopplös. Men vart tog de vägen, alla dagstidningar i STORT format? Utan färg. Dessa underbara nyhetsspäckade och prasslande schabrak med många spalter och MYCKET text. Svärta! Som invaderade hela köksbordet och som lät en drunkna i sidorna. Det kändes så FINT att öppna tidningen då.

De svenska dagstidningar jag har anledning att läsa har nu alla krympt till nästan veckotidningsformat. Eländigt trist. (Men förmodligen praktiskt. Så länge man inte flyttar! De räcker numera endast till att slå in kaffekoppar i...)

P.S: Jag saknar de riktiga telefonerna också. De med stora präktiga lurar som vägde gott i handen, som stod stadigt på bordet och som satt fast med sladd i väggen, som tvingade människor att koncentrera sig på samtalet och som hindrade dem att fladdra runt och göra sju miljoner saker samtidigt. Telefoner som aldrig fick slut på batteriet och vars mottagning alltid fungerade.

Månne jag håller på att bli gammal?