Hemma
Jag anlände med vintern. Vid 10 minuters bilresa från huset började snön falla. Och den föll och den föll. Väl framme ven det runt knutarna. Många sekundmeter. Blötsnö i becksvart mörker. Och ytterdörren gick INTE att öppna! Nyckeln gick inte runt. Tog i. Tog i ännu mer. Bankade och slog. Dörren förblev stängd. Huset vägrade ta emot mig! Paniken kom krypande.
Vad gör man? Jo man utnyttjar generationers invanda grannsämja och vänskap. Man går runt och knackar dörr för att få hjälp. Och ut kom de, grannarna, fullastade med elkablar, varmluftspistoler, skiftnycklar, låssprej och allt som kunde behövas för att rädda PeLars-jäntan ur denna belägenhet. Under glatt pladder trixades det och fixades det, svors och skämtades, alltjämt med blötsnön yrandes och fastklabbandes. Det bänds och vrids, och dånk! - helt plötsligt flyger dörren upp. Jag är räddad. Jag kan andas ut. Äntligen. Huset släppte in mig till slut - och jag är hemma.
2 kommentarer:
Välkommen HEM! =) Skönt att huset släppte in dig tillslut. Det borde du ju lärt dig, jämtlänningar släpper inte in vem som helst hur enkelt som helst *s*. Bor ni i Lasses hus eller jag har inte förstått riktigt?..DÄR har jag iallafall varit. Minns att mamma bodde där någonstans också när hon var liten. Har ju inte varit upp på länge så bilderna är inte helt klara!
Jodå, svärmor, allt får plats. Vi flyttar som tur är från litet till mycket större...
Visst är det i Lasses stuga vi ska bo, fröken k. Du har väl sett hemsidan om husen? Ska sända dig länken privat om inte. Din kära mor växte upp alldeles granne här, och brukade bland annat springa till sin farmor och tigga kaffe (för det fick hon inte hemma...)
Skicka en kommentar