Att göra en gökman

Nej, det här är inget ekivokt inlägg. Det innehåller inte heller några ornitologiska utvikningar. Det handlar bara om allmän språkförvirring, möjligen om någon slags cerebrala lapsusfenomen eller om att prata fort men fel, eller helt enkelt bara fel.

Ja, jag pratar, och skriver, en hel del fel. Fel ord hoppar ur munnen, helt nya och obegripliga ord myntas, felstavningarna är många, bokstäver kastas om eller faller bort, ord byter plats och meningar blandas ihop, allt utan att jag begriper hur det går till, för jag tänkte ju rätt. Måste ha mycket skräp i tankebanorna, möjligen glapp i associationskontakterna eller något annat allvarligt fel. När nya ord eller förvirrade sammansättningar ljuder ur min mun brukar U suckandes påpeka att "Nu gjorde du en gökman igen!" Gökman?

Jo. Så här var det. U:s mormor var en pigg och pratglad dam som var rapp i orden. Trots en talförmåga i sportkommentarorshastighet hängde dock munnen inte alltid med i hjänans än snabbare tankegång. Vid en middagskonversation långt före mitt intåg i familjen lär en diskussion där Gösta Ekman skulle omnämnas ha resulterat i "den där Gökman... " Och så var begreppet Gökman myntat. (Gösta Ekman ombedes här förlåta den glada damen och hennes anförvanter för denna omskrivning som på intet vis är illa menad. Det måste påpekas att Gökman, förlåt, Gösta Ekman, är högt uppskattad av oss alla!)

Så nu vet ni det. Om någon säger att ni gör en gökman avses troligen inget obscent, det är förmodligen bara en försynt påpekan att ni gjort er skyldiga till någon språklig lustighet, i värsta fall till någon verbal obegriplighet.

Mitt senaste bidrag till den interna gökmanordlistan är frenatisk. Tänker inte orda mer om det. Nu måste vi nämligen med frenatisk energi ta itu med städning och flyttkartonger. Flyttbilen kommer på onsdag!