Vintersolståndet

Jag skulle vilja slå ett litet slag för vintersolståndet, denna dag som tycks gå de flesta förbi, förbisprungen av sönderstressade paketbärare, och ignorerad av den skara saliga som följer bud från en annan himmel. Vintersolståndet finns där, stadigt återkommande från år till år, och vittnar om de ljusare tider som alltid återkommer. Ett tryggt och hoppingivande fenomen som också ger anledning till reflektion. Det är som en påminnelse om allas vårt ursprung och hela tillvarons märkvärdighet, och samband.

Allas våra celler är uppbyggda av stjärnstoft som slungats ut från någon döende stjärna för evinnerliga tider sedan. Hela vår planets alla beståndsdelar, jordens grundämnen, kommer därifrån, från stjärnorna. Det är ett faktum som är lika reellt som det är poetiskt vackert. Vi föds och dör i ett gigantiskt kretslopp som i det allra längsta perspektivet involverar hela universum.

Vintersolståndet är en god anledning till kontemplation, över livet, över det kosmos som vi alla tillhör och är beroende av, över universums fantastiska mekanik. Samtidigt är det en anledning att sluta sig samman, med både sina närmaste och jordens alla medmänniskor, för att fira det återkommande ljuset i en tid då det råder mörker och kyla.

Själv tar jag min käraste och går ut i vinternatten, blickar uppåt och utåt och känner, att jag är en liten spillra stjärnstoft i det oändligt stora universum.


Här får du närmare information om vintersolståndet:  SMHI