Arthur

Min släkting Arthur kom hem efter att ha planterat i skogen en dag. Arthur planterar inte trädplantorna i raka rader. Han väljer varje träds plats med stor omsorg och njuter av arbetet. Själv kommer Arthur inte att få se skogen växa upp, det tar som bekant flera decennier, ändå konstaterade han lyriskt att "man tycker man äger så mycket" när man går i skogen och planterar träd. Det är avundsvärt, att kunna gå i en skog och känna att hela världen tillhör en, att man är en del av världen. Fler borde få ha det som Arthur.