Görare och konsumerare

Bor man i en stad går livet mycket ut på att konsumera det andra gör eller gjort. Äta på restaurang, besöka teatrar, gå på bio, sitta på kafé, handla prylar, köpa kläder, lösa inträden. Inget fel i det kanske. Det kan vara rätt trevligt. MEN. Om du inte bara vill vara konsument blir det genast svårare. Det finns inte så mycket plats för egna projekt och påhitt. Utrymmet är begränsat, efterfrågat, kostar pengar. Du kan flanera på gatorna, sitta på en parkbänk, hälsa på vänner, titta på folk, studera husfasader, och sedan? Förlåt. Glömde biblioteken! Där kan du sitta och skriva eller förkovra dig efter eget huvud, helt kostnadsfritt. Än så länge. Men vill du bygga en bokhylla, laga bilen, (eller bara ställa ifrån dig bilen!), odla rabarber, bygga ett snöslott, smida silverskålar, blir det genast knepigare. Då krävs utrymme! Utrymme är svårt att hitta. Du måste hyra in dig. Läget kanske långt bort. Långa resor, fulla bussar, försenade tunnelbanetåg. Krångligt! Tidskrävande! Kostar pengar....

Är man en görare mer än konsumerare är det rätt besvärligt att bo i stadsmiljö. På landet är det bara att knata ut i uthusen, gå ner i källaren, ut i trädgården, och låta idéerna ta form. Landet blir lite mer praktiskt.

En görares små funderingar. Bara sådär.

Arthur

Min släkting Arthur kom hem efter att ha planterat i skogen en dag. Arthur planterar inte trädplantorna i raka rader. Han väljer varje träds plats med stor omsorg och njuter av arbetet. Själv kommer Arthur inte att få se skogen växa upp, det tar som bekant flera decennier, ändå konstaterade han lyriskt att "man tycker man äger så mycket" när man går i skogen och planterar träd. Det är avundsvärt, att kunna gå i en skog och känna att hela världen tillhör en, att man är en del av världen. Fler borde få ha det som Arthur.

Vintergarage?

U har bott hela sitt liv i storstadsregionen. U tycker inte om vinter. U tycker inte alls om när det är kallt. Man kan inte säga annat än att U är modig som väljer att flytta till Jämtland... helt frivilligt!

Kanske har U tagit fasta på vad mannen som flyttade från Stockholm till Jämtland för flera år sedan sa: "Man behöver ju inte vara ute."

U ska därför få ett garage. Där kan han husera när västan ligger på och det snöar, eller regnar småspik. U tycker nämligen om garage, särskilt om det är fyllt med röda verktygsskåp!

Vi ska flytta

Vi har ärvt en gård, U och jag. I Jämtland. I generationer har förfädren slitit och släpat, plöjt och skördat, huggit och byggt det som i dag mest är sönderstyckat, halvförfallet, småruttet och alldeles bedårande. Uppflugen på en höjd med klassisk milsvid utsikt som täcker in både fjäll, skogar och vattendrag, är gården lätt att tycka om. Det är fagert på jämtlandsvis. Vad kan man annat göra än att flytta dit? Känslomässigt är det omöjligt att sälja, förståndet bråkar att vi måste kunna försörja oss, tänk er för!, säger att vintern är olidligt lång, (men, okej, den är iallafall vit, eller?), att sommaren vanligen befinner sig på annan ort. Hemska fakta.

Vi trotsar fakta! U har sagt upp sig. Om någon månad går flyttlasset. Hur kommer det att gå? Det sägs att den som lever får se. Vi ser förundrat fram emot en resa mot ett nytt liv. En del av den tänker jag berätta om här.