Ett hjärta stort

Nu har det hänt igen. Grannen (se även här) har halvt om halvt skrämt slag på den stackars stockholmsfödde maken. Den arme kraken är genuint okunnig om "naturlig" mat. Han tror fortfarande att normala fiskar är exakt rektangulära och att mjölken tillverkas i industrin. Aldrig har han sett ett nyslaktat djur.

I helgen gick han så ut på gården med hunden. I godan ro promenerade de ner genom hagen, njöt av lugnet och dagsfärska dofter. Då kommer grannen travandes. Från vänster. Med håret på ända och blodslamsor långt upp över armarna. U hävdar bestämt att han hade något vilt i blicken. "Ta den här!", sa grannen, och räckte fram den bloddrypande köttklump, stor som en fotboll, som han bar i ena näven. "De e bära å salta'n." U var vettskrämd. Han hade just förärats ett nyutskuret oxhjärta.

Sånt är grannvänskap på jämtlandsvis. Vänskap av den mest ärliga och trogna sorten.

Förskräckt berättade U e-postledes för en av sina vänner (med rötter i jämtland) om denna sin traumatiska upplevelse, funderade på om han borde ha flyttat till Skåne istället.

Svaret blev detta (och nu citerar jag helt olovandes!):

"Skåne!
Nu tog du väl i?
Leder inte dom statistiken över flest galningar och problem per capita i norra Europa?
Hells Angels/Bandidos/Outlaws, Hela Sjöbo, Måns Zelmerlöw, Salmonella, Rosengård, Grisbönder, Ann-Louise Hansson, Rättspsyk i Hässleholm, Vildsvin, Skyfall, Pierre Shori, Danskar, Översvämningsmyggor, Fotröta, E6, Nordiska festivalen, Mördarsniglar, och Språket.

Sådant är du helt befriad ifrån. Vad är väl då ett älghjärta givet med kärlek, eller en stunds doft av bondens organiska fertilisering av åkern och samernas överlevnadsjakt att klaga på?
Att leva i Jämtland är som att leva i en dokumentär med regi av Roy Andersson. (Lite grått, kanske tråkigt, men det som händer är på riktigt)
Att leva i södra Sverige är mer som att leva i en film av Quentin Tarantino. (Ytterlighetens känslor och fartfylld meningslöshet)."

Med detta vill vi absolut inte säga något illa om södra Sverige och dess invånare. Det är bara ett härlig sätt att trösta den stackars vilsne storstadsbon som hamnat långt, långt bort i skrämmande marker.