Bortkollrad
Ja, just bortkollrad har jag varit. Betagen, bergtagen, förtrollad och förvirrad av denna min första hellånga jämtlandssommar på åratal och sedan decennier. Alltifrån marssolens återkomst och aprils kvillrande rännilar av smältvatten i surdoftande vårjord och fram till nu, då kyliga vindar påminner om den höst som komma skall. Ljungpiparen på fjället, mormors borstnejlikor, liljekonvaljerna under vinbärsbuskarna, buskaget med vildhallon, allt är sig likt och lika fantastiskt. De gamla vännerna finns här precis som förr. Utom igelkotten med familj. Den är spårlöst borta. Trist tycker jag. U å sin sida bryr sig inte, eftersom han aldrig sett igelkottarna saknar han dem heller inte. Och inte blir han betagen av utsikten eller faller i trans över stämningen på fjället och för honom är den ena blomman den andra lik och tämligen ointressant... Förmodligen tycker han hustrun är fnoskig!
2 kommentarer:
Jag tror att U blir både bortkollrad och betagen, men han håller masken! Fast, han är den enda person jag vet, som kan ta död på en kaktus!
Förmodligen har svärmor rätt. U kan prata lyriskt om de skotska hedarna och de jämtländska fjällen kan väl ändå inte komma långt efter i skönhet?! Och ja, hrm, det där med levande växter är inte U:s starka sida... turligt nog har han en lång rad andra förtjänster istället!
Skicka en kommentar