Kökssoffan

Vi har ett gammmalmodigt kök med få skåp, vedspis och absolut ingen arbetsbänk. Det finns en liten bänkspis också, vars plattor enbart fungerar på femman... Den står på en rullvagn mitt på golvet. Det är många fönster och många dörrar. Och så KÖKSSOFFAN. Slänger man ut kökssoffan skulle vi få plats med en arbetsbänk med skåp under. Ja, till och med med en vanlig elektrisk spis. Det skulle vara rätt käckt. Men inte kan man slänga ut kökssoffan?

Kökssoffan är nästan som en hel institution i sig själv. Kökssoffan är betydelsefull! Vi som är uppväxta på landet känner vikten av att ha en kökssoffa strax innanför köksdörren. Det var på den man satte sig när man gick och hälsade på hos någon när jag var barn. Gick och hälsade på gjorde man när man hade lust och tid. Det var mest bara att stövla rakt in i köket hos den som skulle bli påhälsad. Inte några försynta telefonsamtal i förväg för att avtala besökstid. Onej! Var folk hemma så var dom hemma, och det var dom för det mesta, dom hade ju korna att passa, och då var det bara att öppna dörren och säga hej. Var det vinter, eller bara kallt i största allmänhet, klev man in med ytterkläderna på. Oavsett årstid bänkade man sig alltid på kökssoffan. Där satt man sedan och språkade och dinglade med benen. Kökssoffor har en tendens att vara ganska höga. Hade man ytterkläderna på blev det varmt efter ett tag. Då åkte ytterkläderna av och lades på soffänden. Satt man sedan tillräckligt länge började husmor plocka med kaffepanna och saftflaskor. Och "krusa", kakorna, hämtades in från skafferiet eller från burkar som förvarades på trappan i kallfarstun. Efter ett tag hade ett helt litet kalas bullats upp på köksbordet, som stod mitt på köksgolvet, och man erbjöds att stiga fram och slå sig ner. Då var man riktigt välkomnad. Jag tror för övrigt inte att det existerade ett jämtländskt hus där det saknades kakor, när jag var barn. Ett liv utan hembakade kakor vore otänkbart.

Vore det inte för kökssoffan skulle det inte ha varit lika enkelt att hälsa på objuden. Kökssoffan blev som skiljelinjen mellan inne i gården och utanför. En liten frizon som var och en på något vis alltid hade rätt att stiga in inom, såvida inte far i huset redan lagt sig till vila efter maten, på den aktuella kökssoffan... Man stör inte en vilande husfar!

På något vis var kökssoffan en del av poängen med köket, den allplats runt vilken den privata världen i huset snurrade. Vill man låta utomstående människor träda in i ens privata sfär blir det så mycket enklare om man har en kökssoffa strax innanför köksdörren. Kökssoffan blir som en sinnebild för gästfrihet. En inbjudan. På något vis känns det inte klokt att göra sig av med en sådan symbol. Det behövs mer gästfrihet i världen. Gästfrihet känns viktigare än arbetsbänkar och köksstandard. Jag tror kökssoffan får stå kvar!