En nackdel

Den här bloggen har något slags försök till tema ibland: Hur det kan vara att flytta från stad till landsbygd, att flytta hem eller att flytta bort, och kringelkrokar däromkring. För det mesta är jag positiv till att bo på landet och kan inte direkt se några nackdelar med det.

Men. Helt plötsligt har det nu dykt upp en liten olägenhet. En nackdel med att bo på landet! Ett litet gissel har krupit fram. Uppför avlopps- och vattenledningarna under vår diskbänk i köket har de kravlat in i vår boning och stört vår tillvaro. Lämnat oönskade visitkort och härjat runt helt utan lov. Mussäsongen är här! När kylan kommer söker sig de söta varelserna in i våra varma boningar, där delikatesser serveras knapervänligt framlagda i skymundan bak stängda dörrar. Kan inte bli trevligare ur mussynpunkt. Mindre trevligt för oss. Som tur är har familjens betassade nytillskott redan visat prov på välutvecklade jaktanlag. Vi hoppas stort på att den lilla vildbasen ska ta ut en del av sin överskottsenergi på musjakt. I övrigt får vi väl försöka omorganisera sophanteringen och täta så gott det går i alla skrymslen och vrår. Sånt behövde vi aldrig tänka på när vi bodde i lägenhet.

Sushi

Vi har fått en alien i huset! En skvatt galen pälstuss som far fram som ett jehu över salsgolvet, svingar sig i en replian, stormar uppför hibiskusen i fönstret (Ja, hibiskusen är en meter hög och har två centimeter grov mittstam och är därmed klättervänlig. Dock ej klätterlovlig. Suck!) anfaller oknytta skosnören och visar sitt mest skräckinjagande jag genom att sturskt rycka sidledes framåt innan hon målmedvetet mördar en vissen blomknopp med ett välriktat karateslag. Kattens tid är här! Och aldrig mer kommer våra liv att bli som förut.

Somliga människor är hundmänniskor. Andra är kattmänniskor. Vår hund är bedårande, men det spelar ingen roll. Jag är kattmänniska. Katter och jag vet var vi har varandra. Det bara är så, och har alltid varit så. Det är inget inlärt. Käre maken är hundmänniska, har just aldrig begripit sig på katter. Tills nu. Pladask har han fallit för kelmonstret som invaderat vårt hem. Som den sötaste sockerkringla hon är har hon lindat sin husse runt samtliga fyra tassar. (Så säg inte att det yttre saknar betydelse...)