Ett hjärta stort

Nu har det hänt igen. Grannen (se även här) har halvt om halvt skrämt slag på den stackars stockholmsfödde maken. Den arme kraken är genuint okunnig om "naturlig" mat. Han tror fortfarande att normala fiskar är exakt rektangulära och att mjölken tillverkas i industrin. Aldrig har han sett ett nyslaktat djur.

I helgen gick han så ut på gården med hunden. I godan ro promenerade de ner genom hagen, njöt av lugnet och dagsfärska dofter. Då kommer grannen travandes. Från vänster. Med håret på ända och blodslamsor långt upp över armarna. U hävdar bestämt att han hade något vilt i blicken. "Ta den här!", sa grannen, och räckte fram den bloddrypande köttklump, stor som en fotboll, som han bar i ena näven. "De e bära å salta'n." U var vettskrämd. Han hade just förärats ett nyutskuret oxhjärta.

Sånt är grannvänskap på jämtlandsvis. Vänskap av den mest ärliga och trogna sorten.

Förskräckt berättade U e-postledes för en av sina vänner (med rötter i jämtland) om denna sin traumatiska upplevelse, funderade på om han borde ha flyttat till Skåne istället.

Svaret blev detta (och nu citerar jag helt olovandes!):

"Skåne!
Nu tog du väl i?
Leder inte dom statistiken över flest galningar och problem per capita i norra Europa?
Hells Angels/Bandidos/Outlaws, Hela Sjöbo, Måns Zelmerlöw, Salmonella, Rosengård, Grisbönder, Ann-Louise Hansson, Rättspsyk i Hässleholm, Vildsvin, Skyfall, Pierre Shori, Danskar, Översvämningsmyggor, Fotröta, E6, Nordiska festivalen, Mördarsniglar, och Språket.

Sådant är du helt befriad ifrån. Vad är väl då ett älghjärta givet med kärlek, eller en stunds doft av bondens organiska fertilisering av åkern och samernas överlevnadsjakt att klaga på?
Att leva i Jämtland är som att leva i en dokumentär med regi av Roy Andersson. (Lite grått, kanske tråkigt, men det som händer är på riktigt)
Att leva i södra Sverige är mer som att leva i en film av Quentin Tarantino. (Ytterlighetens känslor och fartfylld meningslöshet)."

Med detta vill vi absolut inte säga något illa om södra Sverige och dess invånare. Det är bara ett härlig sätt att trösta den stackars vilsne storstadsbon som hamnat långt, långt bort i skrämmande marker.

Assigna alla knobbar oldschool style!

Det är inte mycket bevänt med skrivandet här i bloggen numera, men här kommer några av veckans små iakttagelser:

- I måndags snöade det halva dagen.

- Idag vaknade vi till en vit och frostnupen värld.

- Sedan läste vi detta på nätet. Sagt om ett samplerprogram för datorer:

Men annars är det fett sjuktgrymt, vilka möjligheter för folk med en midiklaviatur som inte orkar assigna alla knobbar oldschool style.
Och feeett med smutt byte mellan alla ljuden i livemode, seamless övergång när man byter patch!

Väljer att inte kommentera ovanstående närmare...

Höst

Nu är hösten ovillkorligen här. Har kommit överens med grannen om att det är ovanligt tidigt. Det är älgjaktstider nu. Vill minnas att vid den tiden brukade vi vandra i skogarna och plocka hinkvis med lingon och svampar i mängd när jag var barn. Solen gassade och det var behagligt att vara ute i kortärmat, sitta i en glänta och gona sig på fikastunden. Så är det inte nu. Vindarna isar och björklöven virvlar gula i luften. Rönnarna slår över i rött och citronmelissen börjar se lite anfrätt ut. Eldningssäsongen har börjat och jag kärrar in stora lass med ved mest varje dag. Och var inte fjällen något vit-tonade imorse? Termometern säger att vi haft vår första natt för säsongen med en temperatur under noll grader. Bara -0,1 grad men ändå. Är glad att jag kommit ihåg att ta in fuchsiorna på kvällarna. Ute trivs dock fortfarande blåklint och ringblommor, rosenskära, solrosor, vallmo och andra trotjänare som tappert trotsar de första frostförsöken. Plockade in ett stort fång idag sedan jag skördat de sista bondbönorna. Bondbönsoppa sitter fint när kylan kommer krypande. De är så tacksamma och lättodlade, bondbönorna, men ändå ignorerade av de flesta.

Tomater, ost och korv

Som alla vet och somliga hatar kan man inte vara anonym i ett litet samhälle. Det för ofta med sig att man tänker mer på andra. En del ägnar sig åt det där som kallas social kontroll (det vill säga skvaller), själv har jag råkat bli mer noga med mina konsumtionsval nu när vi bor på liten ort, riktigt präktig faktiskt. (Möjligen mer skvallrig också???). Allt ska helst vara närproducerat och gynna både vårt lokala näringsliv och miljön. Jajamänsan. Det blir jämtländska tomater på bordet, trots att de är dyrare. (Nej, har inte hunnit odla egna än, suck... Nästa år! Kanske...) Och jämtländsk ost så ofta plånboken tillåter. Den är oftast inte dum, (osten vill säga, plånboken kan jag nog tycka både det ena och det andra om...) En del av ostarna håller riktigt hög klass. (Och då ska ni veta att jag är både smått besatt av ost och har ett förflutet i ostriket Frankrike. Just den delen av mitt förflutna kanske inte var så långvarig, men den var desto ostrikare.) Faktum är att det mesta av det som produceras häromrkring är riktigt bra, förutom korven då... Den avstår vi helst ifrån. Det går liksom inte att vara präktig och konsekvent om smaken inte passar, hur gärna man än skulle vilja.

Idag också

När skymningen faller drar jag på mina gamla bruna arbetarskor och spankulerar ut en stund. Går en runda i trädgården. Tittar. På både stort och smått. Nyper i ett litet blad. Doftar på någon blomma. (Ja, jag har faktiskt den doftrika Rosa Mundi i blom just nu. Helt galet. En buske som jag köpte som apotekarros men som nu visat sig vara alldeles polkagrisrandig. Nåväl, de är ju närstående, och vore det nu inte för att jag redan hade en Rosa Mundi i trädgården skulle jag inte klaga. Den doftar ju som sagt och därtill alldeles ljuvligt!) Det är njutbart att gå sin runda i skymningen och se färgtonerna växla och försvinna, känna lugnet som kommer, spana ut över landskapet, se fjällen, sjön, molnen, läsa av stämningarna och väderleken. Man sover så mycket bättre då.

Skymning

Skymningen faller på. Påtagligt tidigare från vecka till vecka nu, nästan från dag till dag. Det är riktigt skönt. Skymningen faller och lugnet lägrar sig. Måsten försvinner och tiden blir min.

Igelkotten

Igår natt såg vi igelkotten på gården igen! Förr hade igelkottefamiljen sitt bo i ett ris- och stenröse under den vackra häggen i trädgården. Måste ordna den ett bra bo igen.

Fläder

Nu har jag sett fläderbuskar i två jämtländska trädgårdar! I både zon 6 och 7. De har stått där i flera år. Det finns hopp med andra ord...